idag andas vi i takt.

idag dör jag litegrann. snön ligger kvar och jag hade gärna spenderat den
här dagen med dig. i din närhet. men det kommer aldrig att hända. kommer
aldrig att få känna det jag engång känt igen. istället har jag spenderat den här dagen
så långt bort ifrån din närhet som det bara går. i mitt rum som man inte
ens kan kalla rum längre. det fullkomligt andas tomhet. så idag andas vi i takt.
har klättrat upp och ner på en stege hela dagen och svurit åt allt jobbigt.
har dragit bort tapet, slipat, dammat och maskerat lister. så nu är det
bara spackel, lite mer slipning och målning kvar sen kan jag börja inreda
mitt till bara mitt. måste bara erkänna att det faktiskt högg till lite i hjärtat
när jag rev bort dig från väggen. för er som inte förstår så hade jag ristat in
kim. nu har jag ont i fingret och längtar efter mat. ikväll kommer jag att bli galen.
har inget kryp in längre. hoppas på god sömn inatt men vet redan hur det kommer
att bli.